Min älskade Margot har lämnat oss....
Hon har funnits hos mig sedan dag 1.... Som min mamma kallar henne (Sandras andra mamma)
Jag sa för ett tag sedan att jag vet inte vad jag skulle ta mig till om hon lämnade oss och nu har den dagen kommit och jag känner mig såååå tom....
Margot som ALLTID funnits vid min sida vad som än hänt! |
Söndag kväll pappa ringer, tänkte inte svara för jag såg en bra film... tänkte men ok han får fatta sig kort!
Jag hör han säga något med hjärtinfark och Margot....???? va???? fattar inget kastar mig i bilen å sticker innan jag ens hunnit lägga på och fatta nå!!! tror jag körde dit på 30sek *fort gick de*
Jag och pappa står där som FÅN då ytterdörren inte kan öppnas utan nyckel, vi kunde inte heller rycka upp den! Ambulansen anländer och ingen kan få upp dörren och hon orkar inte komma och öppna.....
Sirener och blåljus slås på för att få uppmärksamhet, de lyckas och en granne kommer och öppnar.....
Hon hittas på toa näst intill helt borta.....
Jag bad att få följa med i ambulansen och de var inga problem, men Margot tyckte inte de behövdes, så vi sa att jag skulle packa kläder och komma dagen efter, så jag for hem! Väl hemma kände jag ångest för att inte åkt med så jag sticker till Sunderbyn med egen bil på en gång....
Väl uppe så får jag prata med läkare och hjärt specialisten som är rak på sak och meddelar mig att hon har en allvarlig hjärtinfark och svarar ej på medicin hon får, hjärtat klappar 15% av sin fulla kapacitet vilket gör att de nätt och jämnt går runt!
Han säger att de kommande dygnet är avgörande men de såg väldigt mörk ut och tyckte att vi skulle förbereda oss mentalt! Hjärtat är så dåligt och pga olika mediciner som hon tar så kan de inte göra nå mer än att hoppas på att de reder sig själv, men om de skulle uppstå ett hjärtstopp så kommer de inte försöka åter uppliva henne då hjärtat är så dåligt. *jä*la skit tänkte jag och utbrast i gråt*
Fick komma in på rummet och prata lite med henne dom stunder hon orkade innan hon slumrade till igen, Hon frågade hur det var med Sixten då hon visste att han hade varit sjuk under helgen, men jag lugnade henne och förklarade att han var bättre och skulle fortsätta på dagis igen på måndag.... Hon är så kall om kroppen så jag stoppar väl om henne.....Jag fikade lite men jag trodde aldrig att fika någon gång skulle smaka skit, men nu gjorde det så och att tugga var ju näst intill omöjligt! *min älskade Margot låg ju där och skulle dö???* Nej nej här måste vi ju hoppas inte ge upp tänkte jag.....
Pappa och P-A ringdes dit kl 01,00 uttifall att.... Dom var så fina där hon låg och där han satt och släppte henne inte med blicken, höll henne i handen hela tiden och strök henne på kinden. dom fick ses en sista gång.... kl 02,00 åker de hem igen
02,30 går jag och vilar ögonen men vaknar igen redan 03,30 och kan inte somna om igen så jag sätter mig vid hennes sida igen.... pulsen ökar och trycket är fortfarande så lågt att njurarna tappar fúnktionen så urin inte kan bildas.... hög puls är tecken på att hjärtat får de jobbigare....
04,00 kommer de in och ska lyfta upp henne i sängen så hon inte ålar iväg.... DÅ HÄNDER DET!
Jag tittar på skärmen klockan är då 04,15 skärmen blinkar RÖTT och jag förstår inget och undrar om jag ska flytta mig så de får jobba ifred, jag hör paniken i en av sköterskornas röst då hon säger NEJ!!!!
Du måste gå till henne nu, var nära för nu händer det!!!!!!!!! Jag kastar mig över hennes säng och greppar hennes hand, hon tittar upp på mig och sedan blir allt lugnt!!!!!! Där somnade hon in.....
Jag sitter med henne och kan inte förstå vad som hänt, tårarna flödar ner för mina kinder och min ena halva blev tom, nu var hon borta? eller? jo.....
Jag ringde och meddelade pappa som sedan for till P-A kl 6 och hämtade upp han så han fick träffa henne och ta ett sista farväl..... vad händer nu???? han är förvirrad och full av sorg!
Att ens liv kan vända från ena sek till den andra!! igår kväll levde hon och på morgon timmarna var hon död!
Hur går man vidare? Hur förklarar jag för min älskade son att han älskade Margot inte längre finns, han som skulle åka med henne till långsjön när solen började lysa igen, de skulle fiska.... och senast i helgen har han berättat för sin pappa att han ska åka till Margot och viska i hennes öra att han ville ha godis....! Hur F*N berättar man det???!!!! Hur går man vidare själv?????
Mitt liv är en enda sorg nu och jag kan inte tänka klart!!!
Margot med mina och hennes älskade pojkar Sixten och Casper |
Margot och Sixten sommaren 2011 i långsjön |
R.I.P Min älskade Margot Öhman *1935-01-24 +2012-01-23 |
Nu är du min fina älskade ängel!
Jag kommer hitta dig bland alla stjärnor! Så länge vi älskar varandra så finns vi där för varandra! |